| |
Anund var först |
|
| |
Vi kan med ganska stor säkerhet säga att den första nybyggaren i denna by hette Anund, men när han började röja mark i Anumark vet vi inte.
Så här skriver professor Gösta Holm i "Umeå sockens historia" om äldre ortsnamn, de delar som är av intresse för Anumarks by:
De äldsta ännu fortlevande bebyggelserna i umeområdet torde ha kommit till under det första årtusendet av vår tideräkning, sannolikt under periodens senare del (dvs under hednisk tid). Till detta mycket gamla skikt hör byarna Hiske, Tavle, Täfte och Sävar, alla belägna vid mynningar av vattendrag.
Bebyggelsen vid umeområdets kust har säkert länge varit gles och fåtalig. Men fram mot medeltidens mitt har kolonisationen och uppodlingen i Västerbotten tydligen skjutit fart. Man får anta att stora barnkullar har skapat överskott i de spridda kustbyarna. Och det har säkert också strömmat till folk utifrån.
Man kan av ortsnamnen se hur nybyggarna har trängt fram från kusten längs åarna. Fisket var fortfarande viktigt. Särskilt talande är namnen på 'mark','skog', 'skogsnybygge'.
Anunds mark
Om man följer Tavleån uppåt från Tavle träffar man bl a på Anumark (Anunds mark) och Annudmarc 1539, Anunsmarc 1546 (uttal Örnumark).
Namnen på "mark" låter oss alltså stifta bekantskap med ett antal medeltida nyodlare i umeområdet: Gudmund, Tolv, Bulle, Hjogge, Hjalmer, Hemming, Botulv (el Botvid), Tvare, Anund, Östen, Flörik och Håkan.
Det är intressant att de flesta av dessa nyodlare har burit fornnordiska namn. Kristendomen och kulturpåverkan utifrån har ännu inte hunnit ändra västerbottningarnas hedniska namngivningsvanor.
Så långt Gösta Holm.
Man frågar sig till vilka slutsatser angående byns ålder man kan dra, efter att ha läst ovanstående. Första dokumenterade uppgift om Anumark är från 1539. Kristendomen kom till Sverige 500 år tidigare, men den förste odlaren i Anumark hade ett fornnordiskt namn. Anumark är första byn vid Tavleån ovanför Innertavle, varför vi har anledning tro att byn är en av de äldsta med ändelsen mark i sitt namn.
Om man skulle våga sig på en gissning om byns ålder kommer man ned ända till 1200-talet.
Mark - obygd
En annan källa om ortnamn är Västerbottens museums tidskrift "Västerbotten" nr 4 1991. Där hämtar vi följande från professor Sigurd Fries:
Det är tydligt att ordet "mark" betyder "skog" med ett inslag av obygd i sig. Marken ställs mot bygden, och i övre Norrland är marken någonting som ligger inåt land, uppefter älvdalarna. Vi har ju ordet "lappmark".
Men "marken" är någonting relativt som har flyttat på sig genom århundradena. I den avlägsna tid då bebyggelsen i Västerbotten mest låg nära kusten, började "marken" inte alls så långt in utan där "mark"-namnen nu ligger, som Anumark, Drängsmark, Håkmark och så vidare. Dessa gårdar betraktades, när de anlades, såsom liggande "ovvani marka", det vill säga uppe i skogsbygden.
34 mark - namn
Det finns 34 byanamn på "mark" upptagna i jordeböckerna från 1540-talet i Västerbotten. Det är tur att vi har dessa 450 år gamla skrivningarna av namnen. Utan dem skulle vi vara ganska osäkra på vad den första delen bestod av. Det är påfallande ofta fråga om mansnamn: Anund i Anumark, Östen i Ersmark och Estersmark (båda skrivna Östensmarc 1543), Håkan i Håkmark,
Gudmund i Gunnismark och Gunsmark, Hemming i Hemmingsmark och så vidare.
Detta ger byanamnen en prägel av kolonisationsnamn. Nyodlingarna "uppi marka" fick namn av dem som slog sig ner där.
Den äldsta gruppen av västerbottniska ortnamn slutade på -e och
-eå: Umeå, Täfteå, Bygdeå, Innertavle, Yttertavle med flera. De innehöll inga personnamn, utan det var naturföreteelserna som var det viktiga, och som fick bilda namnen.
I och med mark-namnen kom människan mer i centrum. Hon gav sin gård direkt sitt namn som sedan gick från generation till generation. |
|
| |
|
|
| |
Anumark har inte haft den gängse ägarstrukturen med en gård - en ägare - en brukare, där ägaren-brukaren varit samma person. Under perioden 1700-1850 fanns det i genomsnitt fem-sex bebyggda gårdar i byn. Skatteägarna har dock varit betydligt flera. Dessa har i regel ej varit bosatta i byn utan i grannbyar. De brukade sin jord i Anumark som utskiften eller hade marken brukad av landbor (arrendatorer).
1797 fanns i byn fem bebyggda gårdar, och skatteägare var sju bönder i Västerhiske, två i Ytterhiske, två i Grisbacka, brukspatronerna Åberg och Gran i Umeå.
1819 fanns fem bebyggda gårdar, och skatteägare var en bonde bosatt i Anumark, en i Västerhiske, tre bönder i Ytterhiske, fyra på Öhn, handelsmännen O R Meuller och L Hammerin, handelsmansenkan J Wall, rådman J Gran, handelsbokhållaren F E Thalin, kronoinspektören N Holzt och borgmästaren J Sundelin.
1826/27 fanns fem bebyggda gårdar, och skatteägare var tre bönder i Ytterhiske, landscammereraren F E Tahlin, rådman L Hammerin, handelsmannen A Wall, tullförvaltaren M Fahlstedt, assessoren N Holzt, rådman J Gran och brukspatron O R Meuller.
Umeborgarna ville ha skogen
Noteras kan att antalet borgare från Umeå ökar bland skatteägarna i byn under 1800-talets början. Man kan undra varför de var intresserade av att äga mark i Anumark. Orsaken torde vara skogsmarkens läge i Umeås närhet. Tillgången på ved och byggnadsmaterial nära staden har varit viktig. Detta avspeglas också i att skogvaktare anställdes för att bevaka dessa intressen. Till skogvaktaren byggdes ett litet boställe strax söder om gamla bykärnan.
I Anumark byaskrin finns ett kontrakt mellan skatteägarna och den
tillträdande skogvaktaren Pehr Lindkvist från Öhn, daterat 1813,
med följande lydelse: |
|
| |
| |
Contract emellan nedanskrefne Pehr Lindqvist i Öhn och samtelige Delägare i Anumarks By; att underskrefne Lindqvist åtaga mig som Skogvagtare vårda såväl Skog, Åker och Eng med all den sorgfällighet som i min magt står; att ingen åverkan å besagde Ägor genom mitt förvållande ske kan, emot åtnjutande af följande vilkor nemligen:
1/ Tillegnes mig at få begagna den uppodlade Jorden, Hus och Åbyggnad som min företrädare Skogvagtare Olof Olofsson Jnnehade under den tid han bestridde Skogvagtar Tjensten,
2/ Att af Stubben få Hugga Tijo /10/ Famnar Storved och af Wind-fälla kallad så mycket som af mig tillfälle medgifver,
3/ Af den oskiftade Marken bevilljas mig uppodla till Åker och Eng som medhinns och i mm magt står; Dock att jag icke dermed förfördelar Byamännen med en sådan intaga som de sjelfva sökt begagna.
4/ Jorden som af den oskiftade Marken å nyo uppodlas får jag begagna å min Lifstid och efter min Död ersättes af Byamännen Min Hustru det arbete jag gjordt skäligen med Betalning eller efter Mätesmanna Ordom. Förbindandes mig at skjöta och vårda den Jord, Hus, och Åbyggnad som emottages med Lika sorgfällighet, som min egen Egendom, och kommer att Lemna Jorden i Lika godt stånd som den nu af mig emottages; Men hvad som ankommer på Åbyggnaden, bör jag icke ansvara hvad som den af Ålder sämras; då icke Takläck, Husröta eller annan åkomma af mig varit orsaken dertill.
Med ofvanstående contrakt äro såväl byamännen som underskrefne skogvaktare å ömse sidor nöjda och är tvenne likalydande exemplar upprättade och skiftade som skedde i Umeå och Ytterhiske i gode Mäns när och öfvervaro den lsta Martii 1813.
Pehr Lindqvist Ön skogvaktare
Anumarks skatteägare
|
|
|
|
| |
1885, vid laga skiftet, fanns sjutton bebyggda gårdar, och skatteägare var: femton bönder, bosatta i Anumark, två bönder i Ytterhiske,
handlanden J Tjernberg och bagaren J B Schukani, Umeå.
Den markanta ökningen av antalet gårdar i byn mellan 1846 och 1885 har sin förklaring i att två av de tidigare stora skatteägarna,
F E Thalin och O R Meuller, styckat upp sina fastigheter i mindre enheter och sålt dem.
1800-talet är bevarat
I Anumark är det fortfarande i huvudsak traditionell jordbruksbebyggelse med ett antal fina gårdsgrupper som bevarat 1800-talets byggnadsskick och gårdsform. Det är parstugor i 1½ plan med faluröd brädfodring. Med ett fåtal undantag är parstugorna enkla, de har ej blivit korsröstade eller fått ett utbyggt trapphus. I stället har de en enkel förstukvist.
Ladugårdarna är oftast av ett litet senare datum, från 1900-1930-talen. Formen varierar från väldigt enkla, låga, långsmala ladugårdar till högre ladugårdar med murade fähusdelar, ibland byggda i vinkel. Ladugårdarna ligger oftast inne på gårdarna, parallellt med vägen. Övriga byggnader på gårdarna är mindre vanliga.
Med detta korta material nöjer vi oss här tillsvidare, och för dem som är intresserade av boken så kan man ta kontakt med föreningen för vidare info. |
|
|
